onsdag 24 februari 2010

Jag kramade ett träd



I samma stund som jag steg utanför dörren plockade jag upp mobilen. Så fort telefonen åkte ner i fickan letade handen efter iPoden. Näe, va fan, tänkte jag. Ska jag inte kunna gå runt en sjö utan att behöva något slags yttre aktiverande stimulans. Antingen är det TV, iPod, mobil, bok, dator, radio eller andra människor.

Runt omkring mig låg skogen inbäddad i sitt vita täcke. Jag älskar att något kan förändras så totalt. Hur ett helt land kan ändra utseende bara pågrund av några flingor. Jag älskar Sveriges fyra årstider och att vi nu verkar ha fått det på riktigt igen. (haaahaaa...jag slog på synonymer för älska och fick bla upp "banka bäver". Inte riktigt passande här anser jag) Där gick jag iallafall längs den snirkliga stig som människor och djur trampat upp och umgicks med mig själv. Fågelkvitter, gnistrande snö och disig sol fick mig att plötsligt spontankrama ett träd. Efter att hastigt ha spanat runt så ingen såg mig, stod jag där en stund och luktade på barken.



Jag älskar att jag kan fascineras och bli så glad av ett böljande stenhav med snö på, en sirlig eks massiva grenverk eller tystnaden vid en frusen sjö. Jag älskar att jag har vett nog att uppskatta de små händelserna i livet, som att höra min systerdotters skratt, ha en engagerande diskussion eller äta en pannkaka med glass.

Länge leve livet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar